Harry Potter

Yo!

Jag heter Fragments. Eller egentligen Tricia. Jag är 19 år, och enda sedan tidig ungdom har jag fått veta att jag beter mig äldre än vad jag är. Den konstigaste, men ändå finaste kommentaren jag fått är från en kvinna på poeter.se som skrev

"Hej Trixi
Jag kan inte låta bli att läsa dina texter.
Dom är verkligen brutalt bra och läskigt verklighetsförankrade.
Du skriver inte som en flicka i din ålder, utan som en gammal vis kvinna*ler*
Tack för att du delar med dig så generöst.
Annalena"

Jag skriver mycket texter, som ni kan lista ut på kommentaren ovan. Jag skriver brutalt, ärligt och verklighetsförklarat om psykisk ohälsa.

Jag har alltid en massa åsikter som jag släpper lös på nätet. Jag övervägde att bli medlem här för att jag älskar att diskutera. Inte för att jag har höga tankar om mig själv (fast det kanske jag har ändå litegrann) men jag hatar att "diskutera" med imbecilla personer som bara svär och kallar en för namn när de inte håller med. Jag har alltid haft starka åsikter om diverse ämnen (dock bara som jag själv känner till, vissa har en tendens att skapa sig en åsikt utan att veta vad huvudfrågan är) men jag får ofta skit för det för att jag ibland går mot normen.

Jag är författare, fotograf och konstnär.

Jag har en mycket stark kristen tro. Jesus är mitt allt i vissa stunder.

Bipolärdiagnostiserad råkar jag vara också. Har följande diagnoser

• ADHD
• Bipolär sjukdom typ 2
• Dissociativ identitetstörning
• Hallucinationsyndrom
• Kronisk depression

Och detta informerar jag om på min blogg som finns här.

Jag hade en ganska svår barndom. Jag var alltid rädd, och en mycket förvirrad unge. Mellan ca 3-12 års ålder blev jag regelbundet slagen hemma i syfte som en uppfostringsmetod. I skolan var jag mobbad. Jag var aldrig trygg och när min mamma träffade en psykisk sjuk kille så började jag umgås med fel personer då hans dotter tvingade med mig att kasta ägg, krossa fönster, snatta osv. Var jag inte med, japp, då blev jag nedslagen.

Mamma gjorde dock slut med hennes kille, så jag kom ifrån dessa människor.

När det gäller mobbningen så blev jag utsatt för diverse våld, bl.a knivhot, hotelser, blev nedslagen osv osv.

Jag kanske ser tillbaka lite vemodigt på det här, men jag har långt kvar att bearbeta. För jag är långt ifrån att ha kommit över det. Jag går i DBT-terapi mot självskadebeteende, och vi pratar mycket om mitt förflutna för att bearbeta. Jag skriver mycket i min blogg om mitt förflutna också.

Sedan gillar jag foto, särskilt svartvita, effekten "vändframkallning", och lite konstnärligt sorgliga bilder.

Min mamma är från Indien, så jag är halvindisk. Vissa av mina släktingar på min mormors sida är även från Portugal. Hur många svenska indien-portugiser känner du? Jag blev då (självklart) mobbad i skolan för att jag var lite mörkare än de andra.

Sedan har jag varit mycket på psyk, ungdomshem och sjukhus pga psykisk ohälsa.

Jag gillar djur, har själv en kanin (Dvärgvädur), men han tränas inte i hoppning eller så. Han är bara en myskanin. Hade förut 3 fåglar och 2 hamstrar. Hamstrarna dog av ålder, en av fåglarna fick en sjukdom så hon tappade fjädrar, och de andra två sålde vi. Min lilla kanin har jag självfallet kvar. Han heter Ernst om någon undrar.

Orkar inte skriva mer nu.

Tricia.