09. Fanfiction

Tom Riddle

2013-02-03 13:43 #0 av: Linneaundulat

Hej allihopa!

Jag tänkte skriva en fanfiction om Tom Riddle (Lord Voldemort) Den beräknas bli cirka 4 sidor lång. Om det finns intresse så skriver jag gärna.

 

Kram Linnea!

Anmäl
2013-02-03 13:57 #1 av: Yelly Bean

Det vore kul att läsa! :)

Anmäl
2013-02-03 14:21 #2 av: Linneaundulat

Okej här kommer första sidan, hoppas ni gillar den Skrattande

Jag vaknade upp av att Barhemsflickan nervöst petade till mig, och sedan hastigt smet ut. Ingen vågade slå till mig mer efter den gången då jag bussade en orm på Parker så han var tvungen att åka till sjukhuset. Han kom aldrig mera hem. Jag har på något sätt alltid känt mig speciell, som om jag inte hör hemma här på barnhemmet. Jag kan gjöra saker ingen annan kan. Det som folk trodde var omöjligt att göra.

 

Barnflickan kom in igen, och jag gömde mig under sängen. Jag ville inte ha någon frukost, inte idag. Jag skulle ta reda på mer om mig själv, mer om mitt ursprung. Hon smög ut igen. Jag kröp fram under sängen och smet ut i korridoren. Jag visste var jag skulle, jag gick till höger och sedan till vänster. Jag kom ner till bottenvåningen och knackade på den gamla slitna dörren där det stod Mrs Cole. Hon öppnade dörren och hon såg lite osäker när hon såg vem det var.

 

-God dag Tom, och vad vill du lille vän?

-Jag vill att du ska berätta om den natten då jag föddes svarade jag

 

Hon höjde lite på ögonbrynen men svarade sedan.

 

-Det var en mörk och kuslig natt, på nyårsafton och det knackade på dörren, och jag öppnade. Därute stod en flicka som frågade om hon fick komma in. Vi tog emot henne och hon kom stapplande in. I ljuset i hallen såg man att hon var höggravid, och efter en timme föddes du,Tom.

 

-Var det ni som döpte mig till Tom Riddle sa jag med avsmak

-Nej det var din mors sista önskan, och vi uppfyllde den svarade Mrs Cole.

 

Jag lommade besviken ut igen. Mamma verkade inte alls ha varit särskilt speciell, utan mer som en sliten kvinna vars sista önskan var att jag skulle heta Tom, Tom Mervolo Riddle.

Jag fick söka någon annanstans.

 

Det hände sällan roliga saker på barnhemmet, men idag skulle vi på utflykt. Alla barnen såg fram emot utflykten, alla utom jag.

 

-Uppställning på led skrek Mrs Cole.

 

Vi ställde oss lydigt på led. Två och två. och ytterst motvilligt ställde sig Rowley brevid mig.

 

-Då så barn, då går vi igenom reglerna en gång till

 

Jag himlade med ögonen,

 

-Någon som kan dem?

 

Nåstan alla räckte upp handen.

 

-Ja du! sa hon och pekade på Rowley

-Vi ska vara snälla och lyda svarade Rowley

-En av de! Någon mer?

-Mrs Cole! avbröt jag

-Ja Tom?, sa Mrs Cole och suckade, hon visste vad som skulle komma

 

Anmäl
2013-02-04 17:37 #3 av: Linneaundulat

Här kommar andra sidan för de som är intresserade att läsa, kommentera gärna! Skrattande

 

-Vi har gått igenom reglerna tusen gånger redan, kan vi inte bara gå!

-Nej Tom, vi går igenom reglerna särskilt för din skull, jag kommer tydligt ihåg att du har väldigt svårt för att komma ihåg reglerna.

 

Jag rodnade av ilska men teg. Förra sommaren hade vi också varit på en utflykt, på en sandstrand där Parker hade sparkat i sanden så jag fick lite i ögat. Han kallade mig för lipsill och jag straffade honom på mitt egna lilla speciella sätt. Jag hatar alla barn på barnhemmet och alla hatar mig, lätt att komma ihåg alltså.

 

-Tom, du kanske kan säga den andra reglen?! sa Mrs Cole, och återförde mig till verkligheten.

-Vi ska komma när ni ropar, och inte slåss sa jag med utråkad röst

-Exakt så, sa Mrs Cole

 

Sedan började vi äntligen gå.  Det var en kall och klar morgon. Jag frös lite i min tunna jacka som jag fått låna ifrån barnhemmet. Rowley såg ner på sina fötter medan han gick ändå lyckades han snubbla över de hela tiden. Jag suckade högt och demonstrativt när han gjorde det för tionde gången. Han kollade surt på mig, och jag tog tillfället i akt genom att lägga krokben på honom. Mycket riktigt snubblade han och föll raklång ner på marken. Jag skrattade tyst för mig själv.  Men den glädjen varade inte så länge, Mrs Cole kom farande och hjälpte Rowley upp. Sedan tog hon tag i mitt vänstra öra och drog till.

 

-Att du aldrig kan lära dig lyda, Tom! skrek hon

-Det var hans eget fel sa jag oskyldigt, medan Rowley blängde på mig

-Nej jag såg dig allt, mig kan du inte lura! Kom med här, vi får gå tillbaka barn

 

Barnhemsbarnen suckade, och Rowley skrek

 

-Det är ditt fel, Tom! Du ska alltid förstöra allt för alla andra!

 

De andra barnen nickade instämmande, och blände under lugg på mig. Jag skulle just häva ur mig ett dräpande svar när Mrs Cole satt sin hand för min mun och sa:

 

-Inte ett ord till från dig, Tom!

 

Vi kom tillbaka till barnhemmet igen, där det låg grått och dystert inför våra ögon. Jag sparkade till en sten. Aldrig i livet att jag tänker stanna här tänkte jag. Jag funderade ut hur jag skulle rymma härifrån på bästa möjliga sätt. Men då visste jag inte att en man skulle komma samma kväll och hindra min rymmningsplaner.

 

Mitt liv var minst sagt lika dystert som det brukade, när jag satt och stirrade in i den urtrista tapeten som Mrs Cole hade satt upp för länge sedan. Så länge jag kan minnas har jag tittat in i den tapeten och önskat att det fanns ett annat liv någon annanstans, ett liv för mig. Ett liv utan barnhemmet.  Men det livet hade inte öppnats för mig. Inte innan min 11-års dag ialla fall.  Den födelsedagen hade varit som alla andra innan den. Samma paket med handstickade strumpor. Samma mat som alltid. Samma sällskap som alltid, mig själv då alltså. Men vad jag inte visste var jag från den dagen var jag tillängnad en annan värld där jag kunde regera, där jag hade störst makt av alla. Där jag var Lord Voldemort, mörkrets herre.

 

Anmäl
2013-02-04 22:54 #4 av: chade

spännande :)

Små stjärnor lyser också i mörkret.

Anmäl
2013-02-05 10:51 #5 av: Hamster 4 ever

WOW!!!!

super bra!

Medarbetare på lajv.ifokus. Välkommen in!

Anmäl
2013-02-05 16:21 #6 av: Linneaundulat

Tack!

Anmäl
2013-02-05 16:27 #7 av: Linneaundulat

Här kommer sid 3

 

 

Den natten så skulle jag rymma från barnhemmets trista vardag. Jag hade till och med packat min koffert med mina få tillhörigheter i, fullt redo att rymma. Men jag fick vänta tills det solen gick ner med att bryta mig ut, och då kunde jag lika gärna lägga mig ner i min säng och vänta… Jag vaknade med ett ryck. Jag hörde en dörr öppnas och dova röster från våningen under. Jag klev upp ur sängen och gläntade på dörren. Då hörde jag barnflickan vråla ”Mrs Cole”, Det hördes hastiga steg ifrån tappan närmast mitt rum, som gick neråt. Sedan började det dova mumlandet igen, och efter en stund blev jag uttråkad och skulle precis stänga dörren när:

 

-TOM! Du har en besökare skrek Mrs Cole.

 

Intresserad lystrade jag efter steg. Sedan kom det en man in i rummet. Jag ryggade tillbaka och satte mig lätt paff på min säng och väntade. Mannen sträckte fram sin hand och sa:

 

-God dag Tom, hur står det till? Tveksamt sträckte jag fram min hand. Men svarade inte.

-Jag är Professor Dumbledore.

 

Professor tänkte jag. Vänta lite det kunde ju vara…

 

-Ni är en doktor eller hur?! Hon tog med dig för att undersöka mig!

-Nej, nej jag tror du har misuppfattat mig log Dumbledore

-Jag tror er inte! Tala sanning nu, jag kan försäkra dig om att det absolut inte är något fel på mig! sa jag och blängde på Dumbledore

 

Hans leende gjorde mig om möjligt ännu mer irriterad.

 

-Vem är ni? upprepade jag igen, efter en stund.

-Det har jag ju redan talat om för dig. Mitt namn är Professor Dumbledore och jag har kommit hit för att erbjuda dig en plats på min skola.

-Du ljuger! sa jag och blev med ens uppjagad igen, Du kommer ifrån Dårhuset eller hur?! `Professor´ ja det är förstås vad ni kallar er, men jag tänker inte följa med. Har ni förståt?!

-Jag kommer inte ifrån Dårhuset sa Dumbledore lugnt. Om du sätter dig ner och tar det lugnt ska jag berätta om Hogwarts för dig. Självfallet är det ingen som tvingar dig att komma dit.

 

Jag som inte ens hade märkt att jag stod upp satte mig ner med en misstänksam blick på Dumbledore.

 

-Hogwarts är en skola för peroner med speciella anlag…

-Jag är inte galen! sa jag och ställde mig upp igen

-Det vet jag redan, Hogwarts är inte en skola för galna elever, det är en skola för trollkonst.

 

Det blev tyst igen. Det han sa lät helt absurt , försökte han lura mig?

 

-Trollkonst? upprepade jag svagt

-Just det

-Är det sant, jag menar… ska jag utföra trollkonst?

-Vad kan du göra?

-Massa saker svarade jag och blev med ens lite ivrig, Jag kan få saker att flytta på sig utan att röra dem, jag kan få djur att lyda min vilja utan att dressera dem, jag kan… få otrevliga saker att hända de jag inte gillar, sa jag och tänkte i mitt stilla sinne på Parker.

 

Anmäl
2013-02-06 20:58 #8 av: Linneaundulat

Sid 4 För de som vill fortsätta läsa, komentarer välkomnas!

 

-Jag visste att jag var speciell , jag visste att jag var annorlunda! utropade jag i plötslig glädje

-Precis, du har alldeles rätt sa Dumbledore, du är en trollkarl.

 

Jag kände en våldsam glädje och iver. Trollkarl, så jag var alltså en trollkarl. jag skulle studera trollkonst!

 

-Är ni också det? frågade jag

-Ja det är jag

-Bevisa det! sa jag i befallande ton

-Har jag förstått det rätt, att du acsepterar en plats på min skola?

-Klart jag gör sa jag

-Då ska ni kalla mig ´Professorn´eller ´sir´sa Dumbledore

-Förlåt, mumlade jag, jag menar skulle professorn kunna visa mig?

 

Dumbledore drog fram sin trollstav och viftade med den, och min garderob fattade eld.Jag hoppade upp, med hjärtat i halsgropen. Tur jag hade flyttat ut alla mina ägodelar derifrån.Men efter en stund såg jag att skåpet brann, men ändå gjorde elden ingen inverkan på den.

Skåpet började skaka och till min fasa kom jag ihåg att jag hade glömt mina stöldgods kvar i skåpet. Vänta ville jag skrika, men då skulle Professor Dumbledore få reda på att jag tog saker, och då kanske han tog tillbaka det han hade sagt.

 

-Öppna dören sa Dumbledore, jag tror det är något som vill komma ut

 

Jag öppnade skåpet och fann det jag nyss tänkt på, pappersasken med Billy Stubbs jojo i och Parkers munspel. Jag tog ner den och såg på Professor Dumbledore med utryckslös min.

 

-Öppna komenderade Dumbledore, och jag lydde för en gångs skull och hällde ut innehållet på sägen.

 

Sedan strirrade jag tillbaka på Dumbledore.

 

-Du ska veta att vi inte tolererar stöld på Hogwarts sa han allvarligt, förstått?

-Ja sir sa jag

-På Hogwarts lär man inte sig bara magi, utan också hu man hanterar den, det finns även regler på Hogwarts, klarar man inte de kraven kan man bli religerad och i värsta fall tillkallas ministeriet vars straff är ännu hårdare. jag hoppas du fårstår allvaret i det jag säger Tom sa Dumbledore.

-Ja sir sa jag igen

 

Då så, sa Dumbledore sakligt, Hogwartsexpressen går klockan 11 den 1 september, och du behöver saker för ditt skolår. jag har med mig en lista över de sakerna. Jag kan hjälpa dig hitta allting.

 

-Tack, men jag föredrar att göra saker själv, avbröt jag kallt. Hur hittar man till Diagongränden?

 

Dumbledore talade om för mig var jag skulle gå för att hitta dit, innan han gav min kuveret.

 

-Fråga bara efter bartendern Tom, lätt att komma ihåg eftersom du har samma namn avslutade Dumbledore.

 

Anmäl
2013-02-12 14:53 #9 av: Linneaundulat

Sista "Biten" som avslutar berättelsen, komentera gärna vad ni tyckte om den! 


Jag ruskade irriterat på huvudet, det sista jag vill nu var att påminnas om mitt lite trista och alldagliga namn. Dumbledore tog min hand då…

 

-Jag kan tala med ormar for det plötsligt ur mig, säg är inte det ovanligt till och med för trollkarlar? la jag till

-Det är… ovanligt svarde Dumbledore efter viss tvekan, men inte okänt

 

Sedan drog han tillbaka sig hand och steg mot dörren.

 

-Adjö Tom, Vi ses på Hogwarts.

 

Jag svarade inte utan väntade tills han gått. Sedan sneglade jag på asken i sängen, och efter en stunds tvekan stoppade jag ner även den i min koffert.


//Linnea

 

 



Anmäl
2013-02-20 14:00 #10 av: Mikaela120

Superbra!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.