09. Fanfiction

Voldermorts uppväxt fan-fail-fiction

2012-07-25 11:36 #0 av: Fanta95

Himmelens mörka valv med de små gnistrande stjärnorna speglades i flodens mörka vatten. Här och där bröts reflektion av en tunn isskorpa på de ställen där vattnet blivit stillastående denna mörka nyårsafton. Mörkret syntes mer kompakt då månen var ny och endast en tunn, tunn strimma syntes av den annars storslagna himlakroppen. Tystnaden var stor, endast det svaga nynnande av det rinnande vattnet hördes, men endast för den som stod tillräckligt nära då floden inte var en särskilt vild sådan. Ett hjärtskärande barnaskri bryter tystnaden i miljontals bitar, studsar mot ett intill liggande hus och återkommer som ett svagt eko. Skriket kommer från en liten pojke blott några timmar gammal, han skriker i sin mors famn då kylan från det öppna fönstret träffar hans bara arm. En fetlagd man, klädd i en vinröd kostym och ett par runda glasögon reser sig upp från sin plats i fåtöljen bredvid den nätta men utmattade modern och går fram till fönstret, kastar en blick ut i den kompakta, mörka kylan och drar sedan igen fönstret med en smäll. Mannen vänder sig om mot modern och pojken i hennes famn, lågorna från den brinnande brasa de tänt i eldstaden återspeglas i mannens glasögon, eller är det kanske den osläckta lågan i hans ögon som speglas? när han högtidligt säger

- Pojkens namn ska vara Voldemort, för hans skrik skulle kunna vara en vålnads.

 

11 år har gått sedan den dagen, då Voldemort fick sitt namn och familjen levde än i huset vid floden med en stor trädgården omgiven av en hög och mycket taggig hagtornshäck. Voldemort var yngsta barnet i familjen, hans äldsta bror Hardemort gick tredje året på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom och var hemma för att fira sommarlov med sin familj i Little Hangleton, Hardemort var mycket fäst vid sin yngre bror Voldemort, de var väldigt lika varandra, båda var långa och smala med mörkt hår och en blek hy, men det fanns en väldigt stor skillnad mellan Hardemort och Voldemort, den sistnämnde hade ingen näsa, istället hade han två springor där näsan skulle ha suttit. Detta gav honom ett ganska säreget utseende och alla mugglar-barnen i byn skydde Voldemort som pesten. Han hade faktiskt haft en näsa när han föddes, men pojken råkade ut för en tragisk olycka hösten året innan och Voldemort mindes den dagen väldigt klart..

 

Det hade bara gått några månader sedan de äldre syskonen Hermorta & Romorta, Voldemorts ett år äldre tvillingsystrar hade börjat på Hogwarts. Han var väldigt olycklig, eftersom han nu var ensam på gården och var tvungen att leka helt själv i trädgården bland rosenbuskar och Tentacula plantorna. När syskonen var yngre hade de lekt mycket utomhus i deras "hemliga" oas. Deras favoritlek var regnbågskull, då de precis som mugglarbarn, lekte kull, men istället för att kulla varandra med händerna, kastade de färgglada regnbågar på varandra. Men med alla de äldre syskonen borta kunde han längre inte leka regnbågskull. Istället hade Voldemort börjat spela quidditch, eller ja han flög omkring i trädgården med sin pappas gamla Kometkvast och kastade äpplen på lämplig mål, grannkatten exempelvis. Hans stora dröm var nämligen att bli slagman i ett quidditch lag! En morgon när han som vanligt flög runt i trädgården så "dog" plötsligt kvasten och kraschade rakt ner i backen, kvasten var gammal och inte helt oväntat orkade den inte flyga mer. Voldemort flög, utan kvast, genom luften och landade med näsan för i det grånande gamla pilträdet som växte i en sänka i trädgården. Det här var innan alla barn fick en Kroppsdels-boomerang-besvärjelse lästa över sig vid födseln, den gör det omöjligt för barn att tappa bort kroppsdelar då de genast kommer flygande tillbaka för att någon ska kunna sätta fast dem igen. Voldemort hade ingen sådan besvärjelse över sig och detta gjorde att hans näsa försvann in i trädstammen, för att aldrig mer återfinnas.

Voldemort hade varit väldigt ledsen efter denna händelse och bestämde sig för att ta det lite lugnt, iallafall tills han började skolan. Så även under påsk och sommarlovet när hans syskon äntligen var hemma så satt Voldemort och läste i en gammal bok han hittat i sin fars gamla skolkoffert, för Voldemorts plan var att bli den bäste eleven på hela skolan så att ingen skulle kunna skratta åt hans näsa.

 

 

Tyvärr gick inte allt som planerat för Voldemort. Han kom lycklig och glad med de andra första års eleverna till Hogwarts. Han beundrade det storslagna slottet med dess tinnar och torn och hemliga gånger. Han hade storögt sett hur de andra i hans årskurs blev sorterade och när det äntligen blev hans tur skyndade han sig att sätta sig på pallen och dra sorteringshatten över huvudet. En tunn viskande röst sade i hans öra "Hm, det här kan bli besvärligt för.... DU HAR INGEN NÄSA!", rösten skrek nu i hans öra samtidigt som den skrattade, om nu en hatt kan skratta. Det tog en kvart att få hatten att sluta skratta så att den tillsist kunde berätta för alla att han var placerade i Slytherins elevhem. Glad att få slippa sitta i rampljuset skyndade sig Voldemort iväg mot Slytherins elevhems bord och sjönk ner på en ledig stol.

Voldemorts uppväxt fan-fail-fiction

Himmelens mörka valv med de små gnistrande stjärnorna speglades i flodens mörka vatten. Här och där bröts reflektion av en tunn isskorpa på de ställen där vattnet blivit stillastående denna mörka nyårsafton. Mörkret syntes mer kompakt då månen var ny och endast en tunn, tunn strimma syntes av den annars storslagna himlakroppen. Tystnaden var stor, endast det svaga nynnande av det rinnande vattnet hördes, men endast för den som stod tillräckligt nära då floden inte var en särskilt vild sådan. Ett hjärtskärande barnaskri bryter tystnaden i miljontals bitar, studsar mot ett intill liggande hus och återkommer som ett svagt eko. Skriket kommer från en liten pojke blott några timmar gammal, han skriker i sin mors famn då kylan från det öppna fönstret träffar hans bara arm. En fetlagd man, klädd i en vinröd kostym och ett par runda glasögon reser sig upp från sin plats i fåtöljen bredvid den nätta men utmattade modern och går fram till fönstret, kastar en blick ut i den kompakta, mörka kylan och drar sedan igen fönstret med en smäll. Mannen vänder sig om mot modern och pojken i hennes famn, lågorna från den brinnande brasa de tänt i eldstaden återspeglas i mannens glasögon, eller är det kanske den osläckta lågan i hans ögon som speglas? när han högtidligt säger

- Pojkens namn ska vara Voldemort, för hans skrik skulle kunna vara en vålnads.

 

11 år har gått sedan den dagen, då Voldemort fick sitt namn och familjen levde än i huset vid floden med en stor trädgården omgiven av en hög och mycket taggig hagtornshäck. Voldemort var yngsta barnet i familjen, hans äldsta bror Hardemort gick tredje året på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom och var hemma för att fira sommarlov med sin familj i Little Hangleton, Hardemort var mycket fäst vid sin yngre bror Voldemort, de var väldigt lika varandra, båda var långa och smala med mörkt hår och en blek hy, men det fanns en väldigt stor skillnad mellan Hardemort och Voldemort, den sistnämnde hade ingen näsa, istället hade han två springor där näsan skulle ha suttit. Detta gav honom ett ganska säreget utseende och alla mugglar-barnen i byn skydde Voldemort som pesten. Han hade faktiskt haft en näsa när han föddes, men pojken råkade ut för en tragisk olycka hösten året innan och Voldemort mindes den dagen väldigt klart..

 

Det hade bara gått några månader sedan de äldre syskonen Hermorta & Romorta, Voldemorts ett år äldre tvillingsystrar hade börjat på Hogwarts. Han var väldigt olycklig, eftersom han nu var ensam på gården och var tvungen att leka helt själv i trädgården bland rosenbuskar och Tentacula plantorna. När syskonen var yngre hade de lekt mycket utomhus i deras "hemliga" oas. Deras favoritlek var regnbågskull, då de precis som mugglarbarn, lekte kull, men istället för att kulla varandra med händerna, kastade de färgglada regnbågar på varandra. Men med alla de äldre syskonen borta kunde han längre inte leka regnbågskull. Istället hade Voldemort börjat spela quidditch, eller ja han flög omkring i trädgården med sin pappas gamla Kometkvast och kastade äpplen på lämplig mål, grannkatten exempelvis. Hans stora dröm var nämligen att bli slagman i ett quidditch lag! En morgon när han som vanligt flög runt i trädgården så "dog" plötsligt kvasten och kraschade rakt ner i backen, kvasten var gammal och inte helt oväntat orkade den inte flyga mer. Voldemort flög, utan kvast, genom luften och landade med näsan för i det grånande gamla pilträdet som växte i en sänka i trädgården. Det här var innan alla barn fick en Kroppsdels-boomerang-besvärjelse lästa över sig vid födseln, den gör det omöjligt för barn att tappa bort kroppsdelar då de genast kommer flygande tillbaka för att någon ska kunna sätta fast dem igen. Voldemort hade ingen sådan besvärjelse över sig och detta gjorde att hans näsa försvann in i trädstammen, för att aldrig mer återfinnas.

Voldemort hade varit väldigt ledsen efter denna händelse och bestämde sig för att ta det lite lugnt, iallafall tills han började skolan. Så även under påsk och sommarlovet när hans syskon äntligen var hemma så satt Voldemort och läste i en gammal bok han hittat i sin fars gamla skolkoffert, för Voldemorts plan var att bli den bäste eleven på hela skolan så att ingen skulle kunna skratta åt hans näsa.

 

Tyvärr gick inte allt som planerat för Voldemort. Han kom lycklig och glad med de andra första års eleverna till Hogwarts. Han beundrade det storslagna slottet med dess tinnar och torn och hemliga gånger. Han hade storögt sett hur de andra i hans årskurs blev sorterade och när det äntligen blev hans tur skyndade han sig att sätta sig på pallen och dra sorteringshatten över huvudet. En tunn viskande röst sade i hans öra "Hm, det här kan bli besvärligt för.... DU HAR INGEN NÄSA!", rösten skrek nu i hans öra samtidigt som den skrattade, om nu en hatt kan skratta. Det tog en kvart att få hatten att sluta skratta så att den tillsist kunde berätta för alla att han var placerade i Slytherins elevhem. Glad att få slippa sitta i rampljuset skyndade sig Voldemort iväg mot Slytherins elevhems bord och sjönk ner på en ledig stol. Voldemorts uppväxt fan-fail-fiction

Himmelens mörka valv med de små gnistrande stjärnorna speglades i flodens mörka vatten. Här och där bröts reflektion av en tunn isskorpa på de ställen där vattnet blivit stillastående denna mörka nyårsafton. Mörkret syntes mer kompakt då månen var ny och endast en tunn, tunn strimma syntes av den annars storslagna himlakroppen. Tystnaden var stor, endast det svaga nynnande av det rinnande vattnet hördes, men endast för den som stod tillräckligt nära då floden inte var en särskilt vild sådan. Ett hjärtskärande barnaskri bryter tystnaden i miljontals bitar, studsar mot ett intill liggande hus och återkommer som ett svagt eko. Skriket kommer från en liten pojke blott några timmar gammal, han skriker i sin mors famn då kylan från det öppna fönstret träffar hans bara arm. En fetlagd man, klädd i en vinröd kostym och ett par runda glasögon reser sig upp från sin plats i fåtöljen bredvid den nätta men utmattade modern och går fram till fönstret, kastar en blick ut i den kompakta, mörka kylan och drar sedan igen fönstret med en smäll. Mannen vänder sig om mot modern och pojken i hennes famn, lågorna från den brinnande brasa de tänt i eldstaden återspeglas i mannens glasögon, eller är det kanske den osläckta lågan i hans ögon som speglas? när han högtidligt säger

- Pojkens namn ska vara Voldemort, för hans skrik skulle kunna vara en vålnads.

 

11 år har gått sedan den dagen, då Voldemort fick sitt namn och familjen levde än i huset vid floden med en stor trädgården omgiven av en hög och mycket taggig hagtornshäck. Voldemort var yngsta barnet i familjen, hans äldsta bror Hardemort gick tredje året på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom och var hemma för att fira sommarlov med sin familj i Little Hangleton, Hardemort var mycket fäst vid sin yngre bror Voldemort, de var väldigt lika varandra, båda var långa och smala med mörkt hår och en blek hy, men det fanns en väldigt stor skillnad mellan Hardemort och Voldemort, den sistnämnde hade ingen näsa, istället hade han två springor där näsan skulle ha suttit. Detta gav honom ett ganska säreget utseende och alla mugglar-barnen i byn skydde Voldemort som pesten. Han hade faktiskt haft en näsa när han föddes, men pojken råkade ut för en tragisk olycka hösten året innan och Voldemort mindes den dagen väldigt klart..

 

Det hade bara gått några månader sedan de äldre syskonen Hermorta & Romorta, Voldemorts ett år äldre tvillingsystrar hade börjat på Hogwarts. Han var väldigt olycklig, eftersom han nu var ensam på gården och var tvungen att leka helt själv i trädgården bland rosenbuskar och Tentacula plantorna. När syskonen var yngre hade de lekt mycket utomhus i deras "hemliga" oas. Deras favoritlek var regnbågskull, då de precis som mugglarbarn, lekte kull, men istället för att kulla varandra med händerna, kastade de färgglada regnbågar på varandra. Men med alla de äldre syskonen borta kunde han längre inte leka regnbågskull. Istället hade Voldemort börjat spela quidditch, eller ja han flög omkring i trädgården med sin pappas gamla Kometkvast och kastade äpplen på lämplig mål, grannkatten exempelvis. Hans stora dröm var nämligen att bli slagman i ett quidditch lag! En morgon när han som vanligt flög runt i trädgården så "dog" plötsligt kvasten och kraschade rakt ner i backen, kvasten var gammal och inte helt oväntat orkade den inte flyga mer. Voldemort flög, utan kvast, genom luften och landade med näsan för i det grånande gamla pilträdet som växte i en sänka i trädgården. Det här var innan alla barn fick en Kroppsdels-boomerang-besvärjelse lästa över sig vid födseln, den gör det omöjligt för barn att tappa bort kroppsdelar då de genast kommer flygande tillbaka för att någon ska kunna sätta fast dem igen. Voldemort hade ingen sådan besvärjelse över sig och detta gjorde att hans näsa försvann in i trädstammen, för att aldrig mer återfinnas.

Voldemort hade varit väldigt ledsen efter denna händelse och bestämde sig för att ta det lite lugnt, iallafall tills han började skolan. Så även under påsk och sommarlovet när hans syskon äntligen var hemma så satt Voldemort och läste i en gammal bok han hittat i sin fars gamla skolkoffert, för Voldemorts plan var att bli den bäste eleven på hela skolan så att ingen skulle kunna skratta åt hans näsa.

Voldemorts uppväxt fan-fail-fiction

Himmelens mörka valv med de små gnistrande stjärnorna speglades i flodens mörka vatten. Här och där bröts reflektion av en tunn isskorpa på de ställen där vattnet blivit stillastående denna mörka nyårsafton. Mörkret syntes mer kompakt då månen var ny och endast en tunn, tunn strimma syntes av den annars storslagna himlakroppen. Tystnaden var stor, endast det svaga nynnande av det rinnande vattnet hördes, men endast för den som stod tillräckligt nära då floden inte var en särskilt vild sådan. Ett hjärtskärande barnaskri bryter tystnaden i miljontals bitar, studsar mot ett intill liggande hus och återkommer som ett svagt eko. Skriket kommer från en liten pojke blott några timmar gammal, han skriker i sin mors famn då kylan från det öppna fönstret träffar hans bara arm. En fetlagd man, klädd i en vinröd kostym och ett par runda glasögon reser sig upp från sin plats i fåtöljen bredvid den nätta men utmattade modern och går fram till fönstret, kastar en blick ut i den kompakta, mörka kylan och drar sedan igen fönstret med en smäll. Mannen vänder sig om mot modern och pojken i hennes famn, lågorna från den brinnande brasa de tänt i eldstaden återspeglas i mannens glasögon, eller är det kanske den osläckta lågan i hans ögon som speglas? när han högtidligt säger

- Pojkens namn ska vara Voldemort, för hans skrik skulle kunna vara en vålnads.

 

11 år har gått sedan den dagen, då Voldemort fick sitt namn och familjen levde än i huset vid floden med en stor trädgården omgiven av en hög och mycket taggig hagtornshäck. Voldemort var yngsta barnet i familjen, hans äldsta bror Hardemort gick tredje året på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom och var hemma för att fira sommarlov med sin familj i Little Hangleton, Hardemort var mycket fäst vid sin yngre bror Voldemort, de var väldigt lika varandra, båda var långa och smala med mörkt hår och en blek hy, men det fanns en väldigt stor skillnad mellan Hardemort och Voldemort, den sistnämnde hade ingen näsa, istället hade han två springor där näsan skulle ha suttit. Detta gav honom ett ganska säreget utseende och alla mugglar-barnen i byn skydde Voldemort som pesten. Han hade faktiskt haft en näsa när han föddes, men pojken råkade ut för en tragisk olycka hösten året innan och Voldemort mindes den dagen väldigt klart..

 

Det hade bara gått några månader sedan de äldre syskonen Hermorta & Romorta, Voldemorts ett år äldre tvillingsystrar hade börjat på Hogwarts. Han var väldigt olycklig, eftersom han nu var ensam på gården och var tvungen att leka helt själv i trädgården bland rosenbuskar och Tentacula plantorna. När syskonen var yngre hade de lekt mycket utomhus i deras "hemliga" oas. Deras favoritlek var regnbågskull, då de precis som mugglarbarn, lekte kull, men istället för att kulla varandra med händerna, kastade de färgglada regnbågar på varandra. Men med alla de äldre syskonen borta kunde han längre inte leka regnbågskull. Istället hade Voldemort börjat spela quidditch, eller ja han flög omkring i trädgården med sin pappas gamla Kometkvast och kastade äpplen på lämplig mål, grannkatten exempelvis. Hans stora dröm var nämligen att bli slagman i ett quidditch lag! En morgon när han som vanligt flög runt i trädgården så "dog" plötsligt kvasten och kraschade rakt ner i backen, kvasten var gammal och inte helt oväntat orkade den inte flyga mer. Voldemort flög, utan kvast, genom luften och landade med näsan för i det grånande gamla pilträdet som växte i en sänka i trädgården. Det här var innan alla barn fick en Kroppsdels-boomerang-besvärjelse lästa över sig vid födseln, den gör det omöjligt för barn att tappa bort kroppsdelar då de genast kommer flygande tillbaka för att någon ska kunna sätta fast dem igen. Voldemort hade ingen sådan besvärjelse över sig och detta gjorde att hans näsa försvann in i trädstammen, för att aldrig mer återfinnas.

Voldemort hade varit väldigt ledsen efter denna händelse och bestämde sig för att ta det lite lugnt, iallafall tills han började skolan. Så även under påsk och sommarlovet när hans syskon äntligen var hemma så satt Voldemort och läste i en gammal bok han hittat i sin fars gamla skolkoffert, för Voldemorts plan var att bli den bäste eleven på hela skolan så att ingen skulle kunna skratta åt hans näsa.

 

Tyvärr gick inte allt som planerat för Voldemort. Han kom lycklig och glad med de andra första års eleverna till Hogwarts. Han beundrade det storslagna slottet med dess tinnar och torn och hemliga gånger. Han hade storögt sett hur de andra i hans årskurs blev sorterade och när det äntligen blev hans tur skyndade han sig att sätta sig på pallen och dra sorteringshatten över huvudet. En tunn viskande röst sade i hans öra "Hm, det här kan bli besvärligt för.... DU HAR INGEN NÄSA!", rösten skrek nu i hans öra samtidigt som den skrattade, om nu en hatt kan skratta. Det tog en kvart att få hatten att sluta skratta så att den tillsist kunde berätta för alla att han var placerade i Slytherins elevhem. Glad att få slippa sitta i rampljuset skyndade sig Voldemort iväg mot Slytherins elevhems bord och sjönk ner på en ledig stol.

Om Voldemort trodde att det skulle bli bättre nu så hade fel. De andra eleverna var taskiga mot honom, viskade bakom hans rygg och fällde krokben i korridorerna. En gång vart hans skolböcker första av några andra årselever.

Voldemort försökte hålla god min för han ville ju så gärna bli en bra trollkarl, men vartefter termin gick så sjönk hans hopp allt efter hur glåporden om hans icke-näsa fortsatte att falla. Han hade nästan stått ut en hel termin och julen närmade sig. Voldemort hade bestämt sig för att åka hem under lovet och fira jul med sin familj istället för att vara kvar på skolan han hatade och älskade på samma gång.

Dagen han skulle resa hem var han först av Hogwarts expressen när tåget anlände på perrong 93/4, han skyndade sig igenom spärren och ut på Londons gator, istället för att vänta på sin familj började han gå. Han gick länge och väl, ledsen och bitter på allt elände som drabbat honom. När Voldemort väl stannade stod han utanför en industribyggnad med bruna tegel väggar. Vid en av sidoingångarna intill den stora järngrinden, satt den en skylt där det stod "Hjälp sökes". Tankarna snurrade i Voldemort huvud, kanske skull han gömma sig i mugglarvärlden för att slippa all avsky som kastades efter honom vart han än gick i trollkarlsvärlden. Kanske skulle han kunde gömma sig här? Pojken tog ett djupt andetag och klev in genom porten mot en liten dörr längre bort det där det stod "Jobb sökande", han öppnade dörren med viss tveksamhet och gick. Rummet han stod i var målat i klara, grälla färger och möbler verkade vara gjorde i.. godis? En man i hög hatt och kostym satt på en stor flugsvamp i andra änden av rummet. När mannen såg att Voldemort hade sett honom, sprack hans bleka ansikte upp i leende och han gick fram till pojken med utsträckt hand.

- Mitt namn är Willy Wonka, trevligt att träffas, sade mannen i kostym och tog Voldemorts hand i sin och skakade den.

-Kom så ska jag visa dig fabriken, sa Willy Wonka och ledde bort Voldemort till en pionröd dörr, han vred om den stora lila nyckeln som satt i dörren och visade in pojken in fabriken och stängde dörren.

Ingen såg någonsin mer Voldemort på Hogwarts, han var som uppslukad av jorden och fastän hans familj letade länge och väl så fann man aldrig pojken. Man antog att pojken fallit offer för ett troll eller än varulv och slutade leta tillsist. Ingen visste dock att det på Willy Wonkas chokladfabrik fanns en pojken utan näsa som var mycket, mycket lycklig.

 

Måste bara tillägga detta 1. Min först fanfiction 2.Jag vet att jag blandar imperfekt och presens som Dobby blandar strumpor, men den är skriven på 1 h så... 3. Den är gjord på en lite begäran och blev lite längre än planerat.. Hoppas ni gillar den! :)

Anmäl
2012-07-25 21:35 #1 av: MissInAction

Haha åh vad bra! :D
Kanon för att vara din första. Du har ett fint berättande språk :)

Det tycks ha kommit in tre versioner av historien i inlägget, varav den sista är komplett. Kanske går att fixa :)


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-07-25 21:46 #2 av: LaSadie

Åååå så bra =D

Anmäl
2012-07-28 14:44 #3 av: Mikaela120

Jag tycker också om den Skrattande Verkligen bra för att vara din första!

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.