09. Fanfiction

Hermione & Ginny reser bakåt i tiden

2011-04-10 17:11 #0 av: Ponnykanin

Jag har ingen aning vilken bok denna skulle kunna utspelas i, varför jag skrev den, och om jag ens kommer fortsätta skriva på den. Handlar om 'Mione och Ginny som blir jagade av en varulv i alla fall, de flyttas av någon okänd orsak bakåt i tiden. Spoiler-varning för alla böcker, antagligen.
Vill bara få igång flera att skriva FF's här! Skrattande
Äger inga karaktärer eller något sådant. Men, det borde ni ju veta.

_______________________

Hermione Granger sprang det
snabbaste hon kunde för att undslippa det skrämmande, vildsinta djuret bakom henne.

”SPRING!”, skrek hennes vän Ginny Weasley panikslaget framför henne, ”Den knappar in på oss!”
Hermione, som inte var lika snabb som Ginny, förstod att det stora våldsamma djuret bakom henne skulle få tag på henne
i alla fall till slut, och hennes ben var alldeles svaga av ansträngningen som
blev av att hon faktiskt sprang ifrån en varulv.
”NEJ! HERMIONE…!”, Ginnys röst
bröts och Hermione föll till marken, med ansiktet nedåt i leran.

Hon kunde känna odjurets tänder bita tag om hennes högerarm, det verkade nästan
gå i slow motion, hon skrek till. Tusen tankar och känslor svämmade över henne
medan hon försökte sparka sig ifrån varulvens grepp.

Ginny tog tag om sin trollstav och
skickade några förbannelser och besvärjelser mot den, som skrämde bort den för
några sekunder, innan hon böjde sig ner mot Hermione.

”Hermione…!” Ginnys röst var svag och det hördes tydligt att hon grät.

Varulven kastade sig framåt, gled genom leran och bet än en gång tag i
Hermione, men den här gången i hennes ben.
Då kom plötsligt en ny känsla, allting runt om henne försvann, även den stora
vargliknande varelsen och det bultade i öronen. Framför henne fanns bara Ginny,
som hade ett stadigt tag om Hermiones vänsterarm, de var inte längre i skogen,
bara bland en massa färger som flimrade. Hon kände igen själva känslan men hade
ingen ork att peka ut exakt vad som hände.
Tillslut kände Hermione i alla fall marken under sina ben och, tyvärr, också
hur smärtan från varulvsbetten dundrade i både benet och armen.

”Ginny..!”, flämtade hon och hennes rödhåriga vän tog hastigt tag i hennes arm
och hon såg ut att tänka över något bra att göra för tillfället. Hermione hann
aldrig få veta vad hon valde att göra innan allt blev svart framför hennes
ögon.

”’Mione, Gud, du är vaken!”, var
det första hon hörde när hon vaknade igen.

”Var är vi?”, undrade Hermione förvirrat när hon förstod att det var Ginny som
talat till henne.

”Hogwarts, sjukhusflygeln, men det är något jag vill visa dig…”, Ginnys röst
var olycksbådande och sorgsen, på samma gång. ”Muffilato!”, tillade hon sedan
tyst och visade Hermione ett exemplar av The Daily Prophet.

Hermiones ögon skummade igenom första sidan utan att förstå något.

”Kolla datumet!”, började Ginny med en skarpt ogillande ton.  ”29 Augusti,
1971.”, läste hon högt.

”Gammal..?, muttrade Hermione med viss möda, eftersom hennes sår börjat göra
ont igen.

”Nej.”, sade Ginny bestämt, ”Den är från igår! Och det betyder att vi måste ha
rest i tiden, ’Mione”

”Lägg av, Ginny! Det är inte roligt!”, Hermione verkade ha repat sig otroligt
fort och kastade sig upp ur sängen för att visa att hon inte trodde på den .

”Lägg dig ner, Herms, du måste vila.” Sade Ginny lugnt. ”Och, nej, jag ljuger
inte.”

Hermione tittade sig omkring och konstaterade att hon verkligen var i
sjukhusflygeln. Ginny såg orolig ut.

De båda flickorna var tysta en kort stund

”Jag är en varulv nu.” Viskade Hermione konstaterande. Ginny nickade långsamt
med ett sorgset leende på läpparna innan hon upphävde Mufflato.

”Vad bra att du har vaknat.” Hörde de sedan en lite orolig röst, något
Hermione kunde utpeka som en röst från mycket yngre (Ännu ett tecken på att de
rest i tiden) Madam Pomfrey. Hermione
drog efter andan. ”Kan jag få fråga vad ni heter?”

”Jag heter Danielle Winston och hon där är Selene, Selene Granger.”, sa Ginny
så hastigt att det lät sant. Hermione blinkade förvånat mot Ginny, som svarade
med ett leende. Hon visste att det gick att använda samma efternamn eftersom
ingen endå skulle kunna lista ut att samma person skulle gå i skolan 20 år
senare.


___________________
Inget jätteutvecklat eller noga skrivet, så vi kan skylla på att jag är bara 12 år! Tungan ute

Anmäl
2011-04-10 21:43 #1 av: LaSadie

Bra skrivit tycker jag iallafall :) Skriver du många ff's?

Anmäl
2011-04-11 08:08 #2 av: pebb

Jag skulle vilja ha en fortsättning!!! Glad

Anmäl
2011-04-12 11:21 #3 av: chade

vad menas med ''FF''? :o

Små stjärnor lyser också i mörkret.

Anmäl
2011-04-12 15:42 #4 av: LaSadie

Fanfiction

Anmäl
2011-04-12 15:44 #5 av: chade

okej :)

Små stjärnor lyser också i mörkret.

Anmäl
2011-04-13 15:49 #6 av: Kaninhopp

Tanja (#5), varulvar :D

Bra skrivet iaf :D

Anmäl
2011-04-14 07:54 #7 av: Kaninhopp

Skrev fel det ska vara (#1) :)

Anmäl
2011-04-14 23:27 #8 av: Ponnykanin

Tackar så himla mycket för att ni tyckte om den! Skrattande Jag blir verkligen jätteglad! SkrattandeSkrattande

#1, Nej jag skriver inte så jättemånga fanfics just nu, typ tre, lite oaktiva ff's. Men jag älskar veeeerkligen att skriva och skriver mycket annat! Skrattande

#6, Jaa, jag har ännu bättre idéer som skulle kunna hända om jag orkar, liksom! Flört

Förlåt om jag överanvänder smileysar! xD

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.